mizspiggy

Klockan är 0.55 och jag har nyss vaknat av en mardröm som jag inte trodde kunde existera. Jag vaknade gråtande och hyperventilerade. Försökte somna om men ramlade tillbaks i tankarna. Så det känns som jag aldrig mer vill sova för jag är livrädd att hamna i samma dröm igen. Hur kan det vara så verkligt?

Jag såg ingen annan utväg än att gå upp en sväng och försöka skaka av mig det. Så det är vad jag ska försöka göra nu. Jag har precis tagit en sömntablett och ska återge min hemska dröm (måste få skriva av mig). Lagom till jag är klar så hoppas jag tabletten har gjort sitt så jag kan fortsätta min sömn igen.

Det var så att mamma, pappa, jag och Magnus (min man) var på semester. Tack och lov var inga barn inblandade. Vi hade precis "checkat" in i en villa som vi hade hyrt, vi ankom ganska så sent på kvällen. Min mamma som har svår migrän hade gått och lagt sig direkt för att försöka bota migränen till dagen efter. Jag, Magnus och pappa höll på att plocka/packa upp våra grejor för fullt och pratade om hur trevligt vi skulle ha denna veckan vi var iväg. Jag hade precis vänt mig om för att lägga in kläder i en garderob så jag såg inte vad som hände i vardagsrummet. Men när jag vände mig om så stelnade hela jag till. In genom altanen hade 2 maskerade män smugit sig in. Dom knivhotade Magnus och pappa, ja dom hade varsin att ge sig på. Men dom sa inte ett ljud till oss utan pratade bara sinsemellan. Den ena hade i alla fall utländskt påbrå, så mycke hörde jag. Varken pappa eller Magnus skrek eller försökte frigöra sig på något vis. Dom gjorde allt för att hålla sig lugna för att inte förvärra situationen. Och jag skrek inte heller. Jag var så chockad! Och ville absolut inte väcka mamma och göra henne mer sjuk av detta. Jag undrade verkligen hur/vad jag skulle göra nu för att försvara oss alla. Nån kniv kom jag inte åt för köket var på andra sidan av tumultet. Jag backade in i ett av smårummen för att se om det fanns nåt vasst jag kunde använda, kommer ihåg att jag siktade in mig på en brevkniv. Dock fanns det ingen sådan. Jag hittade däremot en hammare och några spikar. Ja, vad gör man med dom? I detta fallet var jag beredd på att göra det mesta som krävdes. Med darrande steg så öppnade jag försiktigt dörren från rummet, för att ge mig ut och redo att använda mina "vapen". Men då, då kom paniken! Den utländska mannen som hade min älskade Magnus i sina armar förde kniven mot hans hals. Magnus sa inte ett ljud, jag såg tomheten och rädslan i ögona. Jag verkligen skakade nu. Jag hann ingenting, tiden bara rann iväg för mig. Vid nästa ögonblick så säger den utländska mannen nåt till den andra, samtidigt som han sätter kniven i halsen på Magnus. Han verkligen skär upp honom helt och hållet. Ja, från den ena sidan till den andra. Magnus ramlar ihop och blir ståendes på knäna, hans ögon rullar och sedan segnar han ner på golvet. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till! Jag hade nyss förlorat min älskade make och nu var jag nära på att förlora min pappa också. HÄR vaknade jag! Andfådd och blöt av allt gråtande. Tacksam för att det bara var en dröm, men en verklig sådan. Tillräckligt för att brusa upp mig för att inte kunna somna om. Naturligtvis så puttade jag på Magnus för att få bekräftelse på att allt var ok och för att få lite tröst.

Nu känns det ändå bra att ha fått skriva av sig, jag hoppas det slutar här. Vill INTE ha nån fortsättning. Nu ska jag dricka lite vatten och sen krypa ner under varma täcket och försöka sova igen.